kIbland eller ofta så dagdrömmer man bort om verkligheten och det kan många gånger vara ett sätt att "rymma" från verkligheten och det liv man lever i nuet. 

 

Att dagdrömma kan faktiskt vara farligt, det kan sluta i en mardröm fast man inte tror det. 

En dagdröm kan vara presic vad som helst, allt från att vinna en stor summa pengar på lotto, att aldrig mer få känna den där sorgen och spjutet i hjärtat som kan kännas så hemskt, till att  drömma om att alltid få vara lycklig. Att få känna den där villkorslösa kärleken som man letar efter.  Att bara få ha det som "alla" andra har det...

 

När Ronja låg i min mage hade jag inga tankar alls på att det skulle bli som det är idag. Då såg man vår familj leka i stora lekparker, se vår lilla springa och leka med alla barn, springa upp och ner i trappor, kliva i och ur bilen själv. Ja massa saker som man gick och drömde om men så blev det inte riktigt. 

 

Självklart leker hon med andra barn, och vi kan vara i lekparker men det är ändå inte på samma sätt som med mina andra barn, Ronja vill inte vara vart som helst. Hon måste känna sig trygg där hon är och jag kan inte släppa henne och lämna ansvaret av att lyfta och hjälpa henne dit hon vill till vem som helst. Många förstår inte riktigt problematiken med syndromet. Det syns inte direkt på henne att hon inte kan gå i trappor och behöver hjälp, att hon inte kan springa och hänga på andra barn i deras takt. Att hon ibland måste ha hjälp med att tolka hennes tal för att bli förstådd.

 

 

Att bli bjuden på kalas är stort , men svårt.. eftersom det är höga ljud och mycket spring där hon inte hänger med. Jag ser på henne att hon kan bli ledsen då hon inte hänger med och barnen inte riktigt accepterar hennes takt. Jag märker även att en del barn tycker att det är konstigt att hon har blöja vid så hög ålder. ( Denna sommar har vi tränat på att sluta med blöjan och det har gått riktigt bra) Jag hör och ser också att en del barn inte förstår hennes tal och att de kan tycka hon är lite konstig. Men jag tror också att det kan vara jag som förälder många ggr som mår sämre av det än vad hon själv gör. 

 

Det jag då måste tänka är att det faktiskt inte är barnens fel att de tänker och visar det som de gör. Det är föräldrarna som inte har berättat för barnen att de faktiskt finns barn som inte kan springa som dom, att det finns barn som har svårt med talet, att de finns barn som har sämre balans och inte kan ta sig upp på gungan, att det faktiskt är så att alla barn och vuxna är annorlunda men att de ändå är lika mycket värda som oss alla andra. Något som jag aldrig kommer att sluta påminna er om är att Vi är alla lika mycket värda .

 

Det är saker som inte blir av som man drömt om. När vi fick reda på hennes diagnos så slogs mina drömmar ikras, men bara för en stund. Som jag skrivit så många ggr tidigare så vände jag på allt och såg de framsteg hon gjorde istället för de hon inte kunde. På så vis kunde jag gå vidare och ljuset lyste fortfarande för mig. 

 

För mig är Ronja en del av mitt TI. Enligt Schamanerna betyder Ti ljuset. Källan till kraften och styrkan.

Du lyser upp min framtid och min tro på framtiden. Du ger mig hopp och jag ser mina dagdrömmar på ett helt nyss sätt nu än vad jag gjorde för 5-10 och 15 år sedan. Du och dina syskon , din pappa och jorden vi står på, luften vi andas och hela universum ger mig styrkan att fortsätta livet och verkligheten som hela tiden faktiskt knackar på.

 

All media och all stress av att ha allt som andra har, att allt ska se så bra ut, att man ska ha det senaste, de finaste och de dyraste skorna eller den dyraste bilen... 

Den delen vill jag att ni ska försöka släppa, se de ni faktiskt har istället för att kämpa mot de "alla" andra har. Ni har något som ingen annan har. Ni har er själva och livet. Kämpa för det. Vi ska vara glada att vi lever och andas den luft som vi gör. Va glad att vi kan känna den fantastiska marken under våra fötter. Många av oss människor har inte möjligheten till att göra det. Att andas den friska luft som vi gör, att få känna och se den fantastiska natur som vi har runt om oss. 

 

Förlåt de som gort er illa och be om förlåtelse för de ni gjort illa. Bli ett med dig själv och se vad du faktiskt har framför dina ögon.  Jag har min fantastiska familj , min kropp , mina tankar och så mycket annat. När Ronja kom och speciellt när vi fick del av hennes syndrom så öppnades så mycket för oss fast vi inte såg det då. Vi kom närmare varandra, vi blev lugnare och mer kärleksfull och tacksam för det vi faktiskt har. Allt har kunnat varit så mycket värre . 

 

Nu vill jag inte att ni ska sluta dagdrömma, men se upp så era drömmar inte blir desktruktiva, ifall er kraft och styrka till er dröm inte används på rätt sätt.