Häst och vagn, vilken glädje.
Det har varit en bedrövlig sommar och inget har liksom blivit gjort.. varken nån riktig semesterresa eller något bad. Ronja har doppat tårna i det iskalla vattnet men inget mer.
I sommar fick vi ett erbjudande av en nära vän att få följa med att åka häst och vagn med Ronjas kusin och barn. Vi blev jätte glada och tackade så klart ja.
Dagen då vi skulle åka va det förstås regn och Ronja hade börjat blivit lite snorig så jag funderade på att säga ifrån. Men tur va att jag lyssnade på mina vänner som viste att det skulle skina upp och det skulle bli sol. När vi kom på plats så kom solen fram :-)
Vi sitter mitt emot Ronjas kusin Josefin med hennes son Lennon. Han vill gärna köra vagnen själv och skulle nog inte ha något emot att sitta längst fram och hålla i tyglarna. Goa lilla Lennon.
Lennon är dryga 5 månder yngre än Ronja, men det märks inte. Ronja är långt ifrån andra i sin ålder i utveckling med bla tal och rörelser.
Jag som har barn sedan tidigare kan verkligen sakna de saker andra föräldrar säkert kan tycka kännas jobbig.
Men jag har den underbaraste lilla flicka jag kan få.
Det gör inget att hon inte är som andra.
Eller att andra inte är som henne.
För alla är unika.
Det blev en jätte härlig dag. Vi fick åka ner till vattnet och där dukade vi upp vår matsäck och satte oss vid vindskyddet för att fika lite.
Det blev en dag som Ronja minns och pratar om. När jag nämner Lennons namn brukar hon tala om för mig att dom minsann har åkt häst och vagn. Det är så roligt och se att hon verkligen gillar och kommer ihåg dessa saker som händer. Hon talar om att hon tycker det är roligt på hennes sätt och hon gör det så bra.
När vi kom tillbaka passade vi på att klappa hästarn, det va spännande men ändå lite skrämmande då dom va så stora. Då är det tur man har en trygg famn att krama om.
Tusen tusen tack snälla Mia, Josefin och Lennon för att vi fick dela den här dagen med er.
