Då har Midsommar varit och en jobbig dag återstår innan ett helt år gått utan att mamma funnits vid min sida.

Men vi går vidare och Ronja gör explotion. Vilken pärla hon är vår lilla prinsessa.  

 

 

Jag önskar ni vore här å sett hennes utvecking. 

 

 

Det har varit rätt längesen jag skrev om Ronjas framsteg. Hon har börjat dragit sig upp mer och mer och som jag skrivit tidigare har hon börjat gått mellan oss . Nu har hon tagit lite större utsvävningar och går tillochmed mellan rummen nu. Hon tar sikte mot en dörr eller möbel och kan gå dit vi är. En underbar känsla att se henne även om det är lite vingligt så gör hon det. Det började  förra helgen då jag stod i köket och hörde små stegen i obalans komma mot köket. Jag hade min äldsta dotter hemma då och det va sängdax så jag antog att hon höll Ronja i ena handen och kom till mig, Men när jag ser henne kommer hon själv på vinglande ben och tar ett stadigt tag om dörrkarmen. Hon ser lite rädd ut och börjar gråta. Jag berömmer henne med tårar i ögonen, Det va första gången jag sett henne gått så långt och till ett annat rum. Helt otroligt vilken känsla det var. 

Hon sansar sig, ler och ser glad ut, gör tecknet för ducktig och får fram ett ljud som också låter som duktig. :-) DET ÄR KLART ATT DU ÄR DUKTIG ÄLSKADE RONJA <3