Här har det hänt en del..!
Jag har en del att berätta om Ronjas utveckling nu men jag tar det inlägg för inlägg.
(ska försöka göra det med INTE så långt mellanrum nu)
Det här är bilder sen en tidigare sparktur
När vi varit ute och åkt spark så har Ronja inte velat stått på medarna . Utan hon har alltid velat suttit på en fäll.
Förra veckan när vi va ute och tog en sparktur jag, Ronjas pappa och Ronja, började vi med att Ronja satt på sin fäll och vi sparkade upp till farfar. När vi kom dit blev Ronja lika glad som vanligt för att komma upp till farfar. Hon gjorde tecknet för farfar å sa " faffa ". Sen förde hon samman händerna å sa "budde". Hon ville ju förstås gå in till farfar och äta en bulle. :-)
Nu va det så att farfar inte va hemma så vi fick vända sparken och sparka hemmåt. Ner för backen gick det fort och det tycker Ronja om. Hon skriker och skrattar om vartannat. Vi tävlar med pappa om vem som kommer att komma hem först, och det blev ju vi. Ronja och jag förstås <3
När vi sen kom hem ville Ronja inte gå in, vi blev lite rädd att det skulle bli för lång tid för henne att vara ute så hon skulle bli för kall. Men det va inte så jätte kyligt så vi valde att vara ute en liten stund ändå. Vi tittade på månen och andades frisk luft. Det är ju så skönt att få vara ute mer än 10 min. . !
Ronja pekade bak på sparken och vi frågade om hon ville stå där. MMM sa hon och vi ställde henne på medarna.
Hon höll i sig handtagen och sen gick pappa Per bakom och knuffade på. Hon såg så nöjd och glad ut när hon stod där.
Mallig liksom , och det har hon all rätt att vara också.
Första gången hon står på sparkens medar, hon sparkar dock inte . Men vi är så glada att hon står där.
Vi åkte en liten sväng på sparken igen men sen blev vi tvungen att gå in för att hon inte skulle bli för kall. Och det va tur vi gick in då vi gjorde för hennes händer och fötter va precis påväg att bli så där kall som de brukar bli om vi blir ute lite för länge.
Ronja har även varit med och åkt skoter, vilket hon tyckte va jätte jätte kul. Det låter ju OCH det går fortare än att gå. Det är så mysigt när man åker när det är lite mörkt, man ser en klarblå himmel, stjärnor, den vita snön i ljuset och så har man en glad Ronja som skrattar. Då mår man faktiskt ganska bra ;-)
