Fotograf Yvonne Bill. Studiobill i Ljusdal

https://www.facebook.com/fotografyvonnebill/?fref=ts

 

Jag avslutade mitt förra inlägg om leksaker. Jag tänker fortsätta med det. Det har alltid varit svårt att köpa leksaker till Ronja. Då andra föräldrar köper gåvagnar, dockvagnar, strykbrädor mm har vi köpt bollar , musikinstrument, klossar och gosedjur . 

Vi köpte faktiskt ett fint kök till henne innan hon va 1 år. Det köket har stått alldeles själv utan någon liten kock som rör i grytorna, diskar och bjuder på en god middag. Hon har duttat fram på sin lilla rumpa till köket, tittat upp men sen har hon vänt .Hon har haft både hamburgare, strips, spagetti, ärtor, bestick mm men inget har varit till intresse mer än att dra ut på golvet. Hon förstod inte vad det va och vad man skulle göra med det . För inte alls så längesen började jag sätta henne på en av sina stolar, jag öppnade "spisluckan" och sköt in stolen så hon fick sitta med "benen i ugnen" .. :-)  Då började hon leka lite med sina kökssaker. Men det va ändå svårt för henne då hon inte nådde det hon ville ha. Hon tröttnade rätt fort då hon inte kom åt sina saker fast jag va där och hjälpte henne. Hon fick iallafall komma i kontakt och bekanta sig med köket på ett annat sätt än från golvet. Efter att tiden gick så har jag börjat ställa henne lutad mot väggen . Hon accepterade det inte till en början men då jag satte mig ner bredvid henne på golvet kände hon sig trygg och då gick det bättre och bättre med tiden. En dag tänkte jag att jag skulle prova att ställa henne mot hennes kök för att hon kanske skulle komma åt diskhon och kranen. Hon skiner upp och står där lutad och rycker i kranen, låter "schschschschsch" och sätter en leksak under den som hon låtsas att vattnet kommer ifrån. Hon tittar på mig, nickar och å säger MmM . Det va en härlig känsla att se henne så glad igen. Nu är Ronja ett väldigt glatt och viljestarkt barn men jag ser olika glädje i henne precis som vi andra också har. 

 

Hennes pappa har en del grävmaskiner på gården och det är något som hon för några månader sen snappat upp. "Gäkopa" säger hon helt plötsligt och vi förstår inte riktigt vad hon menar, men hon fortsätter att säga GÄKOPA!! Å tillslut pekar hon på grävskopan, gissa om pappa blir lycklig . :-D Nu har hon fått låna en del av hans leksaksgrävare som har stått på hyllan och samlat damm. Hon sätter ner den på golvet å låter även till den, UNNNN . 

Wow, hon vet hur bilar låter. Det har hon inte visat förut. Det går framåt i hennes tal med stormsteg. Efter det köpte pappa en leksaksmotorsåg till henne, jodå.. Hon visste hur den lät med. KANON säger pappa å ler lite till mig..

 

Då jag inte har vågat satt henne vid ett barnbord med stolar, har hon heller inte fått det. Hon har ju inte haft någon användning av det fören ganska nyligt. Då plockade jag fram mitt röda gamla bord med stolar som jag fick av min gudmor och gudfar när jag fyllde 1 år. ( som är mina äldsta barns farmor och farfar. Tänk hur det kan gå  ;-)
Ronja har ännu inget eget rum så Jag satte det i vardagsrummet där hon kunde sitta och äta kvällsfika. Vi bor rätt trångt och det är mycket som är besvärligt på grund av det, men de blir är ett annat inlägg :-) Vi har försökt med såna " puzzel " som man kan passa in delarna för djur och träd och ladugårdar. Vi provade även såna fyrkanter, trianglar och stjärnor som man ska stoppa i ett hål som passar men det va för svårt för henne då motoriken inte är den bästa och den sitter i lilla hjärnan.

 När jag sitter och tittar så här så är det ändå ganska mycket som hon använt men ändå är det väldigt mycket saker som barn använder i låg ålder. Hon vill inte ens ta i sin gåvagn som hon fick av sin mormor. Det skulle vara nyttigt att höra vad andra föräldrar med barn med någon sorts syndrom / handikapp har bettet sig när det gäller just leksaker.  

Jag saknar en mormor / farmor som kan ha Ronja och baka, pyssla och mer saker som en mormor och farmor gör. Jo jag bakar med Ronja men det är ett tomrum som blir påmind varje dag . Vi saknar dig så mamma. Både Ronjas farmor och mormor bakade ofta och min mamma sa ofta att hon längtade tills Ronja blev lite större så hon kunde baka och pyssla med henne. Varför lämnade du oss! Hennes Farmor blev sjuk och kämpade in i det sista, hon ville inte lämna jordelivet. Saknar dina sockerkakor, pannkakor som du ibland färgade med karamellfärg. Min son pratade för någon dag på dig och dina pannkakor. Dom va så god sa han  :-) Vi saknar dig och jag är så ledsen att du inte fick möjligheten att träffa Ronja. <3