DÅTID NUTID FRAMTID 2020
Jag vet att när jag skrivit ett inlägg här så är det lite som att gå i terapi. Det känns väldigt skönt att få arbeta med sina känslor i uttryck. Det är som en meditation i skrift.
När jag började skriva den här bloggen lovade jag mig själv att med jämna mellanrum lägga upp nya inlägg så mina läsare kunde få följa både Ronja och vår familj på vägen. Ju mer tiden gått har jag varit sämre och sämre att dela med mig av vad som händer. Jag har blivit mer sluten och trött. Det kan ha att göra med att jag startat eget och försöker få det på banan, men även för att mycket av energin jag har går just till Ronja och inte till så mycket annat. Vi har ett barn med ett funktionshinder och jag har insett att energin som jag har går lite extra till just Ronja.
Ronja blir nu 6 år till sommaren och många säger att hon har blivit så stor och så duktig. Ja vår lilla stjärna har blivit otroligt duktig och stor. Hon växer så det knakar , hon blir längre och tyngre, envisare och myckt mer humörsvägningar. Barn runt 5-6 år har ofta just humörsvägningar just för att de växer. Eller barn har humörsvägningar hela tiden , likt som oss vuxna. Men med Ronja hör det till syndromet, och det kan vara väldigt påfrestande många gånger.
Det finns dagar då allt rasar, jag låter det rasa. Det måste få rasa för att jag ska kunna bygga upp det igen.
När det är som jobbigast har jag tänkt att jag duger som jag är! Men nej det gör jag inte.
JAG ÄR BÄST PÅ ATT VARA DEN JAG ÄR. Jag är bäst på att vara mamma till Ronja, Linn och Emil. Jag är bäst på att vara mig själv, ingen annan kan vara jag,ingen annan kan vara mor till mina barn.
Alla är bäst på att vara sig själv. Att duga är som att säga att man faktiskt är "halvdann" .Jag har alltså sagt till mig själv att jag är "nästan bra och ändå inte riktigt dålig", rätt halvdann på att vara mig själv faktiskt.
Jag måste kunna älska mig själv och livet, se att jag faktiskt är bäst på att vara mig själv för att även kunna älska någon annan. Jag tänker le och känna att det är det här livet jag lever nu och inte sen. Det är NU, NU, NU jag lever det här livet i den här kroppen.
Du och jag är en gåva till livet och det är bara du som vet din egen sanning. Vi är fantastiska varelser. Min sanning i nuet är att jag lever och är mamma till 3 fantastiska barn. Är tillsammans med Ronjas far och har min bror på hemma plan. Den är min sanning, men inte din. Du har din alldeles egen sanning, och den är din egen.
Jag skulle kunna dränka mig i sorger över vad som hänt i mitt förflutna, Det är jag som skapat min dåtid. Jag skulle även kunna gå runt och vara orolig för min framtid och över vad som skulle kunna hända. Men varför ska jag göra det. Mitt förflutna är min dåtid och det som kommer att hända är min framtid och jag kan inte veta vad som händer i framtiden.
Så varför ska jag oroa mig för något som jag inte vet något om. Det är även jag som skapar min framtid, men Jag kan inte bestämma min framtid, jag kan önska mig och be om hur min framtid ska se ut. Jag kan sätta upp mål. Men det behöver inte bli som jag önskar och ber om.
Det enda jag vet är att jag lever i nuet, just nu är nu, och just i nuet skriver jag .
Just i nuet strömmar mina känslor och kärlek till dom närmsta i min familj men även till de fantastiska vänner som står vid min sida . Jag älskar er. Livet är gudomligt och en gåta, en saga som aldrig tar slut. Den bara förflyttar sig i tiden.
Jag sätter upp mål i livet för att nå dit jag vill . Det jag då måste komma ihåg är faktiskt att det inte är målet som har betydelse, det är resan dit som räknas. Hur jag gjorde för att jag skulle ta mig till de mål jag önskat.
Under ett antal år har jag konstigt nog samlat på grodor. Det är absolut inte så att jag tycker dom är mysiga eller så. Tvärt om, jag tycker det är äckliga djur och jag är livrädda för dom. För någon månad sen drömde jag om paddor och grodor, stora och småa.
Dom jagade mig, hängde på lycktstolpar, dom hoppade efter mig , till och med hängde på cykeln som jag försökte trampa ifrån dom på. Dom gapade och skrek och ville inte lämna mig ifred. Jag var livrädd när jag vaknade.
Jag gick så klart och läste i min bok vad grodor och paddor betydde, och de här ville de berätta för mig.
GRODA : Livets höjdpunkt är nu. Min gåva till dig är att finna glädje och meningsfullhet.
Glädjs åt allt det goda i livet, bejaka livets glädje ämnen. Uttryck din glädje och du glädjer andra.
PADDA : Välj att se dina egna positiva sidor. Min gåva till dig är att se din skönhet.
Här gäller det att älska dig själv precis som du är just nu.
Nu förstår jag, idag kunde jag på något sätt sätta ihop allt.
Jag kan se tillbaka på de år jag skulle ha dessa paddor och grodor runt om mig. Det va ett tecken på att jag skulle se mig själv med andra ögon än jag gjorde.
De här djuren gjorde sig även påmind idag i mitt huvud, de dök bara upp och i tidigare meditationer. Jag läste betydelsen igen och förstod budskapet. Jag ska älska mig själv i nuet. Visa min glädje för att få glädje tillbaka.
Jag ÄR mamma till tre barn, varav ett har Jouberts syndrom. Och jag älskar er alla tre lika mycket.
Vilket är ditt djur du får upp just nu i denna stund?
